Tänk er att leva med någon som man verkligen älskar mer än sig själv, någon man kan dö för & riskera allt bara för just den personen...
Mitt liv är inte exemplariskt verkligen inte men jag vill ha den personen i mitt liv, men när man får ett nekande varje gång man kämpar för att synas & höras så börjar det ta emot riktigt mycket efter en period.
Nämner inga namn men att man kan ''ersätta'' sin flickvän med spel & annat är ofattbart iallafall i mina ögon, är det inte meningen att man ska vilja träffa den man påstås älska? Okej kanske inte hela tiden, varje dag men iallafall ibland.

Hatar detta men bara se det ljusa i livet just nu då, hmm..
-me like u-

// IZCP 

Nu känns allt omöjligt, mitt liv har kastats om på en halv sekund...
För bara någon vecka sen var jag lycklig, kämpade i skolan, hade kärleken & det viktigaste av allt jag hade min morfar, min andra pappa vid liv. Jag vet att alla har ett bäst före datum men varför du & varför nu?! Känns omöjligt att orka någonting, allt rasar samman & inte nog med det så fyller jag år om två dagar, vet inte om det är möjligt att fira det när man just blivit av med någon älskvärd.
Nu när morfar är borta så känner jag inget pepp alls att ens gå klart min gymnasieutbildning, vill bara försvinna & inte nog med det så har jag fått enorma komplex över mig själv. Jag har haft problem med det hela mitt liv men det blev bättre med tiden & jag lärde mig att uppskatta det man har men nu har det rasat igen. Ska försöka gå ner i vikt till sommaren så jag kanske kan våga mig ut på stranden för det är inte roligt att ligga på stranden & bara vilja sjunka genom marken.
Men med viljan så ska jag klara det! Jag är stark trots allt, en tjej som kan om hon vill & det är den kämpaglöden jag måste plocka fram just nu.
Skolan kommer nog bli bättre med tiden, men har många svåra val framför mig & min vänskapskrets är kanske inte den bredaste men jag överlever med de små underbara människorna som omgiver mig. Jag vill bara att allt ska rätta till sig, jag har en konstig känsla, den vrider min mage upp&ner...

Jag vill vara med dig, men när jag väl är med dig känns det som att det är för mycket. Det beror nog på alla ord vi slängt på varandra, allt skit vi gått igenom, det är helt enkelt DÖTT. Men jag kommer alltid älska dig på ett eller annat sätt, kanske inte den du är nu men den du var när jag en gång blev förälskad!

Så några sista ord till dig min käre morfar, en dag så syns vi du&jag, vi kommer mötas vid grindarna. Det kanske inte är idag, inte imorgon, inte inom några år men en vacker dag ska vi alla återförenas. Tro mig du är saknad & det sårar mig att jag inte hann säga hejdå, för mig är du guldvärd <3

Vila i frid Osmo Halkola 4/2-11
Älskade vän! 

// IZCP

det var ett tag sen jag skrev, men det beror på att mitt liv i stort sätt har rullat på fintfint fram tills nu...
nu sjunker allt, igen & jag har faktiskt tröttnat på det. Folk har sagt åt mig att våga stå på mig & inte sjunka tillbaka lika lätt som jag gjort innan, men jag vill vara stark vill kunna göra exakt som jag vill. Men det går inte med den oron jag bär inom mig, jag vill bry mig om alla, vill kunna känna tryggheten i mig själv men just nu är det svårt & speciellt när allt man får höra är skitord från den som sa sig älska mig mest av allt...

Men det är bara torka tårarna, stå stark & leva livet! 

// IZCP

Nya WoW cataclysm har släppts & folk blir som tokiga, precis som de lever i en annan värld.
Sorgligt nog känner jag en väldigt underbar person som verkligen har hjärtat på rätt plats men som förändras helt när han/hon sitter framför datorn & spelar, de har inte tid för annat än just det de håller på med, är lättretliga & tycker att allt är allmänt drygt i den riktiga världen.

Timme, efter timme sitter de & spelar utan att ens tänka på kontakten de bör ha med människorna runt omkring sig. Det sårar nog många som har samma problem som jag, om det är någon annan...
Att vilja prata, smsa & bara träffa han/hon men gör det omöjligt för spelet är som en mur jag själv måste klättra över innan han/hon ska få syn på mig. Mycket har förstörts tack vare det spelet, relationer mellan människa & människa.

Synd, jag hatar det verkligen, hatar att folk blir besatta.

Det finns en varelse som verkligen fascinerar mig & det är hästen.
Hur ett så stort & mäktigt djur kan bli så skötsam & sammarbetsvillig, det är en fråga jag ställer mig ofta. Vi har fått en stor gåva, gåvan att kunna kommunicera med djur utan att ens behöva öppna munnen.
När jag var liten började jag hålla på med hästar men la inte ner mycket tid & tankar på det eftersom i princip alla småflickor är helt förälskade i hästar men ju äldre jag blev så insåg jag att jag älskade det & jag började att spendera mer & mer av min fritid i stallet.
Många ryttare börjar rida som små, tar en paus men kommer tillbaka & det är bara för man känner en sån samhörighet! En känsla som inte går att beskriva med ord.
Jag har fått höra många nedlåtande ord som hästnörd o.s.v men jag är stolt över att vara en ryttare för det många inte vet är att ridning är en av världens farligaste sporter, folk dör inom ridningen!
Många fotbollsmänniskor brukar gå runt &tro att det dom gör är så mycket bättre än det vi ryttare åtstadkommer, men kan någon förklara vad är det som är så bra med att springa runt på en gräsmatta & jaga en boll ?
Jag vill inte låta nedlåtande men en ryttare handskas med ett flyktdjur, hästar kan när som helst bli rädda, börja springa & drabbas av panik helt utan förvarning. När man lärt sig rida inser man att det inte är så enkelt som det ser ut, det handlar inte bara om att sitta på hästen utan det gäller att knyta ett band så den litar på dig.
Det är helt magiskt att jag kan sitta i stallet flera timmar i sträck för att umgås med hästarna medans jag aldrig skulle klara av att sitta ute i kylan bara för att få umgås med en vanlig människa.
Man kan sitta där & veta att allt man säger stannar mellan dig & hästen, på något märkligt sätt känns det faktiskt som att dom förstår en & det är just därför jag hellre spenderar min tid med hästarna än med människor.
Ska jag behöva bli kallad hästnörd för att få hålla på med det jag älskar ?

// IZCP

Många säger, man vet inte vad man har tills det är borta...
I min värld är det sant till viss del, man vet alltid vad man har men om man verkligen bryr sig om någon väldigt mycket kan det vara svårt att inse hur mycket den verkligen betyder. Det gäller att visa kärlek i alla lägen till dem man tycker gott om, nu syftar jag inte på att man ska flyga fram till personen varje gång man ser den & bara pussa ihjäl den utan med måtta, är det en kompis så istället för att sura över saker som den gjort fel se det som något positivt.
Jag har tappat många under årenslopp & då syftar jag inte bara på kompisar som helt plötsligt skitit i en totalt utan även mina nära & kära som tyvärr har försvunnit från vår jord.
Rädslan att förlora någon värdefull är stor för oss människor, men det gäller att ta vara på tillfällen med personerna man vill vara med, inte backa undan & gömma sig i ett hörn. Var stark, övervinn rädslan & lev livet tillsammans!

Om man besöker någon sjuk eller liknande visa dig inte svag för det kommer aldrig göra den andra starkare, det är svårt att stå stark själv i såna stunder men om man kämpar så lyckas man och tillslut får man tillbaka det av andra!
Rädslan är inte att förlora någon, rädslan är att vi förr eller senare kommer sluta tänka på personen som inte finns med oss längre <3

// IZCP

Det är många, väldigt många som använder de tre små orden -jag älskar dig- till nästan allt & alla.
Men då är frågan hur stor betydelse har det för en person då om den får höra det från alla & säger det till alla? Känner man sig speciell när man väl får höra de orden? Uppskattar man det lika mycket ?
Det tror jag de flesta kan svara nej på, man vill känna det pirra i magen när de orden kommer från någons mun och hjärta.
Det kan vara vänskapligt eller kärleksfullt men det bör i alla lägen vara exakt lika mycket värt att få höra det, bara för det ska komma från folk som står än väldigt nära & som faktiskt kan bevisa att de älskar dig!
Det jag inte förstår är folk som säger -jag älskar dig- till folk de aldrig träffat eller bara känt ett par dagar, visst man kan ha en oerhört stor saknad när personen är borta eller bara känna att det kommer hålla förevigt.
Men ordet älskar passar inte in där, försök säg det i speciella tillfällen & när du menar det till 100%.
Att säga -jag älskar dig- efter varje avslutat samtal kanske inte är så bra det heller, man vill visa kärlek men på något sätt anser jag det fel.
Personen man pratar med bör veta att man älskar den, så jag tänker iallafall själv ta åt mig av min egna text och börja tänka i vilka lägen jag säger det till folk. Det är absolut inget illa menat till de som inte kommer få höra det lika ofta längre, men jag vill börja känna uppskattning för just de orden.
-Jag älskar dig- ord med stor innebörd...

// IZCP

Jag tror att alla någongång har blivit nedtryckt, känt sig värdelös eller bara velat sjunka genom marken. I de tillfällena ska du stå på dig, säg emot & sitt inte bara och låt skiten bli kastad på dig.
Det är svårt, väldigt svårt men det är oftast så att den/de som kastar skiten på dig som mår sämst det är ett rop på hjälp!
De försöker visa sig överlägsna mot folk de ser som offer men när de egentligen är så att det är de själva som är de riktiga offren i sagan.
Alla sagor har inte ett lyckligt slut, vissa blir så nedtryckta att de bestämmer sig för att lämna livet bakom sig. Är det rätt ?

Känns det bra att folk tvingas ta sitt egna liv bara för folk i omgivningen inte kan sluta slänga sin egna skit över andra oskyldiga människorna som bara vill leva?
Det är oftast tonåringar som inte är nöjda med livet, som tycker allt är skit men varför ?
Det finns många anledningar men internet är en stor del i det hela, folk sitter och trycker ner andra gömd bakom en datorskärm men hur modiga är de
egentligen ?
Döden är ett ämne som folk oftast undviker att prata om, men varför inte lära ut om döden ?
Alla ska vi dö det är sanningen, men varför undvika samtalsämnet ?
Jo, för folk är rädda, rädda att förlora någon!
Så alla ungdomar som verkligen mår dåligt över folk som ska försöka trycka ner er, ta ingen skit!
Det kanske låter löjligt men är jävligt trött på att höra om självmord och självmordsförsök.
Ta vara på livet, när man är såpass ung så har livet inte ens börjat..
Det finns alltid folk som älskar dig oavsett vad, så gör ingen besviken & lev ditt liv till fullo!

// IZCP