Direktlänk till inlägg 9 februari 2011
Nu känns allt omöjligt, mitt liv har kastats om på en halv sekund...
För bara någon vecka sen var jag lycklig, kämpade i skolan, hade kärleken & det viktigaste av allt jag hade min morfar, min andra pappa vid liv. Jag vet att alla har ett bäst före datum men varför du & varför nu?! Känns omöjligt att orka någonting, allt rasar samman & inte nog med det så fyller jag år om två dagar, vet inte om det är möjligt att fira det när man just blivit av med någon älskvärd.
Nu när morfar är borta så känner jag inget pepp alls att ens gå klart min gymnasieutbildning, vill bara försvinna & inte nog med det så har jag fått enorma komplex över mig själv. Jag har haft problem med det hela mitt liv men det blev bättre med tiden & jag lärde mig att uppskatta det man har men nu har det rasat igen. Ska försöka gå ner i vikt till sommaren så jag kanske kan våga mig ut på stranden för det är inte roligt att ligga på stranden & bara vilja sjunka genom marken.
Men med viljan så ska jag klara det! Jag är stark trots allt, en tjej som kan om hon vill & det är den kämpaglöden jag måste plocka fram just nu.
Skolan kommer nog bli bättre med tiden, men har många svåra val framför mig & min vänskapskrets är kanske inte den bredaste men jag överlever med de små underbara människorna som omgiver mig. Jag vill bara att allt ska rätta till sig, jag har en konstig känsla, den vrider min mage upp&ner...
Jag vill vara med dig, men när jag väl är med dig känns det som att det är för mycket. Det beror nog på alla ord vi slängt på varandra, allt skit vi gått igenom, det är helt enkelt DÖTT. Men jag kommer alltid älska dig på ett eller annat sätt, kanske inte den du är nu men den du var när jag en gång blev förälskad!
Så några sista ord till dig min käre morfar, en dag så syns vi du&jag, vi kommer mötas vid grindarna. Det kanske inte är idag, inte imorgon, inte inom några år men en vacker dag ska vi alla återförenas. Tro mig du är saknad & det sårar mig att jag inte hann säga hejdå, för mig är du guldvärd <3
Vila i frid Osmo Halkola 4/2-11
Älskade vän!
// IZCP
Det har gått år utan dig vid min sida, men det slutar aldrig värka inom mig. Varje gång jag ser en bild av dig så får jag en klump i min mage & tåren i halsen. Jag vill bara vrida tillbaka tiden, varför just du? Du var allt för mig, jag skiter i om f...
Jag har kommit in i en period i livet då allt är nere i bottePn, har varken ork eller lust till något. Det var så stört längesen jag kände mig älskad påriktigt, tyvärr var det alldeles förlänge sen även fast jag vill intala mig själv att jag kände mi...
Ena dagen ringer du, gråter i luren för att ingen finns kvar hos dig. Undra varför..?Man måste hålla hårt i de man vill ha kvar, jag lovar det är inte någon människa som kommer vara kvar i ditt liv om du behandlar de såhär. En varning bara om du inte...
Du har kommit så nära inpå mig & mina känslor, jag brukar ofta bygga upp en stor mur runt omkring mig just för att folk inte ska få komma mig för nära. Jag har alltid trott att det ska rubba min psykiska balans, mitt tankesätt & allt som man nu kan t...
Det tog oss ett bra tag att ens klara av att kolla varandra i ögonen igen & då menar jag på rätt sätt. Det har varit en jobbig tid med ignorans & skitsnack, inte alls speciellt kul att behöva se dig dag efter dag. Men nu har vi äntligen lyckats kommi...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|