Kärleken har en stor betydelse bland folk & det förstår jag, men det som kan förstöra är hur olika vi människor är. Vissa blir förälskade över en dag & andra tar månader på sig, det handlar inte om att spela svårfångad eller liknande utan att man själv måste bli mer säker på sina känslor innan man ger sitt hjärta till en annan människa.
Jag kan inte säga till någon att jag älskar den om det faktiskt inte stämmer till 100% för då ger man den andra personen falska förhoppningar...
Jag känner en kille, en underbar kille som verkligen vill folks bästa & ärligt så trodde jag att jag inte bara kunde bli kär i honom utan att jag kunde bli förälskad, men efter redan 2 veckor börjar allt rasa & det får mig att tvivla. Man kanske inte är gjorda för varandra om det går 2 veckor & allt försvinner sakta men säkert in i bråk & onödiga kommentarer.
Men det värsta som kan hända är att man faktiskt känner sig intresserad av någon i dennes omgivning (jag påstår inte att det är mig det handlar om) & det kanske kan vara en nära vän till personen eller helt enkelt bara en syster eller bror. Men då blir det lätt grinigheter & man tvingas välja vill man ha sin kompis & ge upp någon som man sakta men säkert faller för eller ska man skita i ens bästavän för kärleken...?
Sånt stör mig, låt folk vara kära. Det kan svida till en början men ska man inte vara glad för andras skull istället för att dra massa fulingar som att man inte kommer vara kompisar längre om man väljer kärleken? Det går inte ihop i mina ögon, speciellt inte om man träffat någon väldigt kort tid, det skulle vara förståeligt om det var en flickvän & man hade varit tillsammans i 1år men efter 1vecka...

-Because in the end feelings are feelings- 

// IZCP