Jag har hela mitt liv varit den flickan som aldrig visat känslorna ut mot folk. Eller jo jag visar ilska men visar mig aldrig ledsen, sårbar. Jag har heller aldrig dragit upp mina problem och hur jag känner/mår med andra för jag anser att det faktiskt inte blir lättare i deras liv av att höra min skit. Men just idag skulle jag ta mig i kragen, berätta hur jag mår över mig själv och för i princip första gången i mitt liv visa känslorna som gömmer dig som berg inuti mig. Men allt gick ju åt helvete.

Så jävla trött på att bara få ta emot från folk & sedan när man försöker få skit mald över en som om man vore en liten råtta. Jag tänker aldrig mer försöka visa hur fan jag mår igen...