Jag förstår mig inte på mig själv längre.. antingen har jag gått och blivit dum i huvudet eller så är jag baa så sjukt jävla kär. Men det gör så ont att gång efter gång bli nekad, jag vill bara spendera min tid med dig. när man är kär tröttnar man inte på varandra och jag hoppas du har förståelse över om jag är orolig med tanke på vad som sagts. Jag älskar dig men tänk efter nu, älskar du mig verkligen? Eller tvingar du hjärtat att försöka göra det..